Äntligen!

Äntligen! Vad vi har väntat och längtat!

  

Det är såååå länge sedan......men äntligen fick Leif och jag ta en uteritt  ridandes tillsammans!

Tillsammans på två underbara hästar. Det var så otroligt roligt!

Det här var också Märta-Louises första uteritt.......

 Vi tog en liten tur på ungefär en halvtimma. Lagomt för Märta-Louise. Hon är ju inte så van vid ryttare ännu.

Men vad otroligt bra det gick! Leif är fantastiskt duktig.......och modig, tycker jag!

Inte helt lätt att ta bilder från hästryggen. Otroligt snyggt motiv......men hur i hela friden fotar jag?

Ett par bilder till blev det:

Här hade tålamodet börjat tryta på Märta-Louise.........nog med fotandet!

På hemvägen kom vår granne Peter (och hans otroligt charmiga son Patrik) körandes med sin traktor. Men jag känner mig helt lugn när det är Peter som kommer farandes. Som väntat så stannade han så vi kunde gå tillbaka några meter och ställa oss på en infart till ett hus. 

Vägen ut till oss är jättesmal - det är något trångt att möta en traktor. Och med en unghäst vill man inte ta några risker.

Märta-Louise tycket att det var spännande men klarade mötet riktigt bra! TACK PETER FÖR ATT DU TOG DET LUGNT!!

Nu ser vi fram emot nästa uteritt! Och hoppas att allt flyter på lika bra som hittills. Som Leif och jag alltid brukar säga:

So far - so good!

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

Carina

Födelsedagskalas och förvirring........

Det såååå skönt att det har blivit mildare ute! -4 grader och SOL i har vi i Stora Bandsjön idag. Tänk om hela vintern kunde vara så här härlig! Tyvärr ser det ut att blåsa lite då jag tittar ut genom fönstret - och det är ju inte så bra - då känns även -4 grader rätt så kallt. Men jag ska gå ut och mocka om en stund å då får jag känna hur det känns. Det är i alla fall trevligt att titta på termometern idag!


Igår var vi på födelsedagskalas. Våran sonhustru, Anette, fyllde år. Våra barnbarn, Iza 3½ och Nivinn 5 månader var båda vakna så vi fick träffa dom. Jättekul!

Här är en bild på Leif och Nivinn då vi var barnvakt för ett tag sedan:

Och en bild på vår skönsjungande Iza:

Vi har fantastiskt underbara barnbarn!! Dom är såååå härliga!


Nu över till lite hästfunderingar...........

Har ni ibland kännt att ju mer man lär sig ju mindre känns det som om man kan? Fast å andra sidan känns det att när man står inför ett problem så har man så otroligt mycket verktyg (å då pratar jag inte om spö, sporrar och hjälptyglar) att ta till.

Jag börjar känna att jag har rätt mycket i min ryggsäck nu. Inte så mycket så jag vill sluta lära, tvärtom, jag känner mig ännu mera sugen på att se och höra hästkunniga människor.

Men jag känner att jag börjar få mycket idéer och övningar att använda när jag stöter på problem i ridningen eller jobbet från mark. Jag börjar se alltmer vad jag tycker är värdefullt och harmoni i jobbet med hästar.

För mig är det viktigt att lyssna och lära från olika hästsporter. Akademisk ridkonst, tävlingsdressyr, hoppning, western, Integrerad ridning, olika "hästhanteringsinriktningar", hovslagarfolk, barfotafolk, travintresserade och ja alla möjliga hästaktiva människor!

Visst kan jag ibland känna mig förvirrad av all information men för mig är det en glad förvirring! Jag lär mig ju saker!

Det har hänt att jag har blivit feltolkad då jag har sagt att jag har kännt mig förvirrad och det är synd! För mig är inte förvirring lika med osäker. Då jag känner mig förvirrad så söker jag bara mera kunskaper.
Förvirring är ett sätt för mig att komma i dialog med någon för att utbyta erfarenheter.
Förrvirring är för mig ett tillstånd då jag aktivt börjar tänka självständigt och inte är styrd av en person eller idé.
Förvirring är för mig en process för att jag ska kunna utveckla mig själv och inte fastna i ett tunnelseende i mitt hästliv.
                                         
LÄT DET HÄR FÖRVIRRANDE?    :o)

För mig är det viktigt att vara öppen och ta in olika människors hästkunskap. Sen kanske jag inte köper alla idéer! Självklart inte! Då skulle nog mitt liv bli kaos.

Men jag vill ändå lyssna in olika värderingar och infallsvinklar. Jag har märkt att i många olika hästinriktningar finns mycket gemensamt. Jag känner att vi alla skulle kunna lära oss något av varandras olika tänkande........bara vi vore öppna nog att respektera varandras olika val av inriktning i hästlivet.......

Att förnedra hästar och ryttare, eller i värsta fall använda psykisk eller fysisk våld, tar jag helt avstånd ifrån!

Ett utdrag ur Hästfocus nr 12 december 2010, Integrerad ridkonst med Christina Drangel:

Många elever, särskilt kvinnor, behandlas ofta på ett trist sätt av många manliga ridinstruktörer. De kan vara både spydiga och nonchalanta. Folk gråter på lektionerna eller efteråt. Vi låter oss förnedras och det är upprörande. Sådant ska man inte stå ut med.

Dirigerar man ryttaren för mycket tar man bort både lust och egna initiativ. När eleven själv väljer att göra si eller så, tar eleven också över ansvaret för sin ridning. Och det är dit vi måste komma. Det är bra att man kan guidas så att man hittar själva känslan i kroppen för olika moment, sedan får man prova sig fram. Det viktiga är att man lär sig känna hur det känns när hästen arbetar korrekt.

Jag håller med Christina Drangel helt och hållet! Läs gärna hela reportaget i Hästfocus.

Jag har haft tur och haft många otroligt bra ridinstruktörer i mitt hästliv både inom hoppning, dressyr och akademisk ridkonst.

Jag har gråtit en gång. Det är många år sedan nu. Men jag funderar över det ibland. Jag ångrar bara en sak: Att jag inte tog hästen och gick ut ur ridhuset och avbokade lektion två. Jag skulle inte ha låtit mig, och framför allt min häst, förnedrats en gång till...........

Tack och lov har jag nu blivit stark nog att välja instruktörer med omsorg!

Nä, som min man alltid har sagt: DET SKA VARA ROLIGT ATT RIDA, ANNARS KAN MAN LIKA GÄRNA LÄGGA AV!

Han har helt rätt! Och jag har tagit fasta på det sedan några år tillbaka. Nu har jag jätteroligt när jag tränar och rider! Härligt!

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

Carina

Min första dag på blogger.com

Det här var inte lätt! Men vem har sagt att det ska vara det......?

Jag bloggar sedan tidigare på stallslattman.zoomin.se (zoomin.se upphör 31 mars 2011) och stallslattman.bloggplatsen.se. Nu ska jag prova och se hur jag tycker att blogger.com fungerar!

Känns lite förvirrande så här i början med ny bloggsida men frågetecknen brukar reda ut sig med tiden.

Idag är det måndag.....inte helt fel.....en dag närmare helgen! Jag tror det kallas för positivt tänkande......

Jag brukar alltid sluta mina blogginlägg med NY DAG - NYA MÖJLIGHETER! Jag tror inte alltid på det uttrycket men det är inte helt fel att försöka övertala sig själv att så är fallet......att varje dag har nya möjligheter!

Mitt liv består till stor del av hästar. Både jag och min man ägnar det mesta av fritiden till allt som har med hästar att göra.
Vi bor på en liten hästgård. Två boxplatser - två hästar. Nja.....ibland har jag töjt på det här med två boxplatser. Vi har som mest haft fyra hästar men har nu gemensamt bestämt att det ska bara vara två hästar i framtiden.
Ett sätt att se till att det efterlevs är att verkligen bara ha två boxplatser. Vi håller på att bygga om i stallet och efter att den ombyggnationen är klar så finns det bara två boxar.

Fast vi håller på att fundera på att gå över till lösdrift året runt och då vet man ju inte förstås............HÄR SKULLE JAG HA VELAT HAFT EN SMILEYS - MED ETT STORT LEENDE OCH MED GLIMTEN I ÖGAT! Hittar inga smileys på den här bloggen.......synd.....eller har jag missat dom.......

Nåja - två boxplatser, två hästar:

Slättmans Märta-Louise, knabstrupper, född 2007. En otroligt vacker tjej med mycket energi och nyfikenhet. Älskar att träna! Mycket tömkörd och lite annan markträning emellanåt. Inridning precis påbörjad.

På bilden är det första gången som Leif rider Märta-Louise på "egen hand".  Jag tror det är tredje gången han sitter på henne. Det är Leif som rider in Märta-Louise med lite hjälp av mig från backen.

Märta-Louise är född på gården. Vi ägde hennes mamma - Silva - i ca 10 år. Tyvärr blev hon skadad i slutet av 2005 och efter några år som promenadhäst, skönhetsdrottning och mamma så vandrade hon vidare till hästarnas eviga gröna himmel. Mamman Silva var en helt underbarhäst. Här är en bild på mig och Silva:

På vår gård finns också en helt underbar kallblodstravare med namnet Bältra Greven (kallas bara för Greven). Han kom till oss i slutet av maj 2010. Det är en fantastiskt trevlig kille. En av sakerna som fascinerar mig med honom är att han luktar så väldigt på allt - länge och intresserat. Kul grej!
Här är en bild av mig och Greven då vi står och väntar på våran tur - kurs i akademisk ridkonst, sommaren 2010.

Japp - då har jag försökt mig på att blogga här på blogger.com för första gången. Vi får se hur det artar sig i framtiden........

                                          NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

Bilden tecknad

                                                               av Tomas Slättman

                                                               Carina